Det har blivit allt vanligare att gå i terapi. Det finns olika inriktningar inom psykoterapin. Det finns familjeterapi, parterapi, korttidsterapi och långtidsterapi. Och mycket däremellan. Nu poängterar jag igen, att jag endast talar för egen del, och om sådant jag själv varit med om. Jag uttalar mig inte om sådant jag inte själv har erfarenhet av.
Jag tycker det är skönt att allt fler kändisar och också ”vanliga människor” går ut med att de går i terapi. Terapi är inget konstigt eller skamligt, det är en vårdmetod bland alla andra. Jag har själv erfarenhet av helt basic samtalsterapi, av psykoanalytisk psykoterapi och kognitiv terapi. Ska jag hitta något dåligt att säga om terapi, är det att det är dyrt. Eller dyrt är det ju inte, men när man redan har ansträngd ekonomi pga sjukdom, känns det dyrt.
Det finns en hel djungel med terapeuter, regler, vem som har rätt till FPA-ersättning, vems försäkring som täcker och vad osv, så det går jag inte ens in på. För min del har faktum varit, att jag fått bekosta mina terapier själv. När jag för många år sedan började i psykoanalytisk terapi satt vi som mål att jag skulle gå där i ca 2 år. Jag tänkte att jag aldrig livet har så mycket att prata om, att jag kan sitta och prata två gånger i veckan i två år med en främmande människa. Nå, jag gick ju slutligen t.om längre än två år där.
Jag räknade ut att jag satt drygt 10 000 euro på min terapi hittills. Då har jag inte alltid behövt betala full taxa. Tänk, vad jag skulle ha kunnat göra med den summan! Jag kunde ha åkt på solsemester med familjen. Vi kanske skulle ha kunnat bygga klart vår bastu som ännu idag bara är cementväggar. Eller så kunde jag ha gått på laseroperation och blivit kvitt kontaktlinserna. Vi kunde ha ordnat vårt drömbröllop, som inte heller har blivit av, pga diverse sjukdomar och problem. Listan kunde göras lång.
Men det arbete jag gjort tillsammans med mina terapeuter går inte att räkna i euron eller i timmar. Resultatet värdesätter jag högre än jag nånsin kunde värdesätta en bastu eller resa till södern. Jag har ju lärt mej känna mej själv. Hittat mej själv där under alla lager som omgivningen klistrat på mej, under alla fasader av perfektionism. Jag har lärt mej känna. Blivit tvungen att plocka fram känslor som jag gömt undan i flera år. Blivit tvungen att sörja det jag inte sörjt. Blivit tvungen att acceptera mej själv. Blivit tvungen att jobba hårt med svåra saker. Många tårar har runnit i terapeuternas mottagningsrum, men också många klingande skratt har hörts.
Jag har blivit tvungen att gräva fram all gammalt skit, men sakta men säkert har vi gått igenom den, och kunnat slänga bort den, färdigt bearbetad och sorterad. Jag vet idag vem jag är och vad jag vill.
Jag har blivit tvungen att känna en massa obehagligt. Men jag har fått så mycket som tack för det tunga arbete jag gjort. Jag har fått ett nytt liv. Ett sånt liv som jag njuter av tillsammans med min familj.
Jag lever. Redan det är väl värt 10 000 euro.