gymdag

Permitteringsdagbok – dag 2

Dag 2 började med att jag tog mig en liten sovmorgon. Jag steg upp lite före 10. Ena barnet satt då och skrev matematikprov, den andra hade lektion. Minstingen satt och tittade på barnprogram. Efter morgonmålet kollade jag alla sociala medier, vilket tog sin tid. Loggade in på TE-byrån och FPA och skickade in en sista bilaga.

När vi är fem personer hemma, kretsar mycket kring köket och matlagning. Jag hade missbedömt vår matåtgång, så lunchen blev en mix av karelska piroger, rester, yoghurt och smörgås. Jag undviker ju att röra på mig, och handlar så sällan som möjligt. Veckans butiksrunda har jag tänkt göra tidigt imorgon, så nu äter vi upp det som finns.

Idag blev det ingen skogspromenad, utan i stället gick jag med minstingen till hemmagymmet i garaget. Han gillar att vara där, men kravet är att vi måste spela musik. Så vi gymmade, han och jag, med Armin van Buuren i högtalarna. Vi fick nog upp värmen ordentligt, båda två.

Kontakt till omvärlden

Efter gymmandet tog vi lite paus. De äldsta var ännu upptagna med sina skolarbeten, mannen satt vid sin dator och jobbade. Minstingen spelade lite på buu.yle.fi och jag socialiserade på nätet. Jag har nästan haft mer kontakt med mänskor nu i dessa karantäntider än normalt! 😉 Virtuellt förstås, men det passar mej alldeles utmärkt.

Alla är säkert nyfikna på vad vi åt till middag. Det blev ris med ”drottning Elisabeth-broiler”. Det är alltså broilerlår som fått badda i goda kryddor, jag hade dem i ugnen på låg temperatur ca 4 h. Namnet då? Ja, när jag var liten berättades det att drottning Elisabeth var så kräsen med maten, att hon åt endast en endaste del på hönan. Det finns en liten köttbit på en viss plats av broilerlåret som är mörare än det andra köttet, den åt hon.

Corona

Jag har med spänning följt med coronaläget, och funderar nog över vad regeringen säger nu om att eventuellt ”stänga av” Nyland. Det innebär ju än mer restriktioner i vardagen, men jag är övertygad om att alla beslut som görs är rätt. I nästa blogg tänkte jag öppna upp lite vad jag tänker om hela coronaläget. Jag är ju ingen expert på epidemiologi och låtsas inte heller vara det. Men jag kan skriva ur mitt eget perspektiv hur jag uppfattar det hela och hur vi resonerar i vår familj. Det handlar ju om så stora saker så att det är svårt att greppa. Många lider, så även vår familj. Vi kommer att känna av följderna i hela samhället, flera år framöver.

Så hålls nu hemma, det finns ingen som helst orsak att träffa människor live och bidra till smittospridning, insjuknande och i värsta fall dödsfall. Det finns många arbetsgrupper som måste åka in på jobb. Redan av omtanke till dem har vi andra en skyldighet att hållas hemma.